Djur i den nordiska mytologin: Fenrisulven
Fenrisulven skakar av ilska, vrålar mellan kött och senor. Hon har blivit lurad, har berövats sin frihet. Hålls fast av en tråd lika tjock som ett silkessnöre. Fenrir känner förnedringen ända in till benen. Musklerna flexas och sväller men ingenting hjälper. Hon kommer inte loss. Hon ylar efter sina föräldrar, gnyr efter dem om nätterna. Men ingen hälsar på, ingen vill hjälpa. De skrattar bakom ryggen, skrockar och viskar. Fenrir ser och hör allt. Ser ensamheten och hör förräderiet inom sig.
Kommentarer
Trackback
