Djur i den nordiska mytologin: Väderfölne
Väderfölne har inga färger kvar, hon har slitit ut sig, blivit trött. Färgerna har flagnat av henne som gammal hud. Hon sitter på den väldiga örnjättens väldiga näbb och är så liten i jämförelse. Står emot vinden och regnet, de varma dagarna när solen bränner fjädrarna. Hon är högst upp, ser allt som går att se från sin plats. Väderfölne ser människorna köpslå, födas och dö. Ser hur människorna älskar som små prickar långt nere. Hon frågar jätteörnen vart hennes färger tagit vägen men hon är så liten och rösten hörs inte över de väldiga vindarna örnen slår fram med sina vingar. Väderfölne sitter kvar, har glömt hur man flyger, hur man tar sig längre ner.
Kommentarer
Trackback
